letuslive

Ja det är precis vad jag är! Det är först nu som jag börjar känna av att både plugga och jobba samtidigt. Men jag måste ändå säga att det känns bra! Jag fick t.ex. reda på att jag fick MVG i kursen Människa socialt & kulturellt vilket känns riktigt kul. Och det är ju sånt som gör att man bara fortsätta jobba hårt! Tycker även att det går bra på jobbet och man får den där lilla extra uppskattningen som gör skillnad! Tack för det!

Nu tänker jag lägga mig på soffan och kolla på champions leauge och bara njuta av stillheten. Imorgon ska jag upp tidigt och kolla på Sverige-Slovakien i OS-hockeyn! GO SWE NU KÖR VI! Efter det så ska jag plugga medicin & etik, mindre kul kanske men det behövs verkligen.

Jag kör på! För vem har sagt att vägen till att lyckas är lätt? Dessutom är jag ju i mina bästa år!

Blogg kungen.

Ett riktigt bra album! ALLA spår är bra. Klicka på bilden för att lyssna. (Spotify)

Tjenixen på er. Imorse hade jag medicinsk- grundkurs prov och jisses va svårt de va men det gick nog vägen! Denna gången handlade det om hjärtsjukdomar & njurar uringävgar, sjukdomar. Känns helt jävla udnerbart att ha gjort den skiten alltså för nu är det FREDAG och jag älskar känslan. Känslan av att man gjort så gott man kunnat och känslan av att ha en underbar helg att vänta. Efter provet drog jag iväg och lunchade lite med mamma. Hon tyckte att jag hade varit duktig som gjort provet och jag kan inte annat än att instämma (för jag är ju faktiskt sjukt duktig!) Hon hade dessutom med sig två trevliga kollegor. Lunchen var verkligen intressant, rätt skönt att sitta och lyssna på tre enhetschefer och deras samtalsämnen (helt ogivande) haha.

Nog om det! Ikväll ska jag hem till Ljungberg och kolla på hockey Sverige - Vitryssland äre som gäller. OS är verkligen kul! Och OS-hockeyn är ju fantastisk, verkligen alla storstjärnor är med och det är ju upplagt för en sjuhelsikes turnering. Känns kort och gott som att det kommer bli en härlig fredag.

Imorgon är det tänk att vi ska spela match i lidköping men jag undrar de ja. Ska tydligen komma ännu mer snö om det nu är möjligt. Man mår nästan lite dåligt av att kolla ut och jag har nog aldrig längtat så här mycket efter våren. Så om du finns där uppe gud, så hoppas jag att du läser min blogg och ger mig vår. Tack för mig och sköt om er! Ha en trevlig helg också givetvis!

Påmorgonen den 13 juli 1942 väcktes den 101:a tyska polisbataljonen. Befälhavaren Vilhelm Trapp anslog en sentimental ton och berättade att soldaterna stod inför en ytterst obehaglig uppgift. Den "som kände sig för svag" kunde avstå från uppdraget. Bara 12 av 500 valde den möjligheten. När de övriga soldaterna återvände sent på kvällen hade de skjutit 1800 invånare i den närbelägna byn Józefów, mest kvinnor och barn. Den amerikanske historikern Chrisopher Browning dokumenterade hur dessa alldeles vanliga soldater resonerade för att bibehålla sin självrespekt.

"Om jag inte deltagit hade någon annan tagit min plats och människorna hade dött i alla fall" Var ett vanligt resonemang.

Den mest anmärkningsvärda bortförklaringen svarade en soldat från Bremerhaven för:

"Jag ansträngde mig verkligen så att det blev möjligt för mig att skjuta barn. Det var så att mödrarna kom med sina barn vid handen. Någon intill mig sköt mamman. Sedan sköt jag hennes barn, eftersom jag gjorde klart för mig att barnet inte kunde klara sig utan mamman. Det blev så att säga en lindring av mina samvetsbetänkligheter att befria barn som inte kunde leva vidare."

Vad ska man säga? Här står vi alltså inför en man som inte bara lägger ansvaret på andra utan han framställer sig dessutom som välgörare?

Kan ondskan förväxlas med godhet?

Egna tankar:

Vi föds varken goda eller onda, vi formas allt eftersom tiden går. Jag tror att det är just uppväxten som avgör väldigt mycket. Sen om ondskan kan förklaras på detta sätt är jag tveksam  till. Men det helt klart bra en grund till den. Sen har vi ju också det här med ledarskap och hur mycket det påverkar oss människor och den tanken är också mycket intressant. För visst är det så att vi påverkas mycket av ledare. Hitler hade t.ex. inte kunnat åstakomma speciellt mycket på egenhand. Han lyckades få ett helt land på sin sida och formade därefter ondska i många människors handlingar. Kanske av just rädslan av att inte passa in? Men att använda sig av bort förklaringen ”Om jag inte deltagit hade någon annan tagit min plats och människorna hade dött i alla fall” håller inte. Jag tycker bara det känns tragiskt att en vuxen människa inte kan stå för vad man gjort utan ska skylla ifrån sig på ett sådant ynkligt sätt. Det är skrämmande att så få människor, 12 stycken av 500 valde att avstå inte helt frivillig order från befälhavaren. För ingen av soldaterna blev tvingad till att massakera byn. Kanske handlar det mycket om att stärka sin roll hos sin ledare. Att helt enkelt bli respekterad och accepterad.

Inatt smäller det! Sverige glider in i turneringen i jakten på att försvara sitt OS-Guld! KÖÖÖÖÖÖÖÖR BARA

En tanke till alla behövande där ute. Och jag hoppas givetvis att alla har en härlig dag! Big love

Jag funderar ofta på vad jag har för drömmar här i livet. Sanningen är den att mina drömmar är långt ifrån verklighet. jag skulle hellre vilja kalla det "mål". Vad är mina mål här i livet då? Mitt främsta mål är att klara av skolan så att jag blir utbildad till undersköterska. PRIO ETT! Är jag nöjd med att ha ett mål? Givetvis inte för vad vore livet utan mål  och en strävan efter någonting bättre. Utan att gå in för mycket på mina "mål" som är lite allvarligare än mina drömmar så tänkte jag ta upp några saker som jag vill göra och som jag förtjänar att göra.

1. Jobba som volontär i Afrika eller resa till Afrika som turist (kenya)
2. Gå på en Livespelning (U2, Metallica, Coldplay mfl.)
3. Åka på en festival
4. Köpa en fin bil
5. Se Liverpool @ Anfield Road (fotboll)

Det finns säkert många mer saker som jag skulle kunna komma på om jag bara sitter och funderar ett tag. Det jag menar är att allt hänger ihop med jobb & utbildning. Utan ett jobb blir det oerhört svårt att t.ex. skaffa sig en bil eller att resa till Afrika. Utan ett jobb skulle jag inte ens känna mig förtjänt av att resa utomland överhuvetaget faktiskt. Älskar att ha något att sträva efter och jobbet gör att jag känner mig extra förtjänt av dessa personliga behoven som jag känner att jag har. Jag lägger ner mycket tid på skolan och jobbet och det är värt varenda minut för en vacker dag sitter jag i en solstol eller badar i havet på en plats jag drömt om att besöka, och då kan jag lova er att jag kommer njuta något enööörmt mycket.

Lite bilder att drömma sig bort med

I augusti 1991 gav Nigel Cox, en respekterad engelsk reumatolig, sin patient sedan lång tid Lillian Boyes, en 10 ml kaliumklorid-injektion i syfte att avsluta hennes liv. Fru boyes hade haft olidliga smärtor, som doktor Cox hade varit oförmögen att lindra, och hon hade om och om bett honom att avsluta hennes liv. Efter anmälan från avdelningssköterskan Roisin Hart, blev doktor Cox dömd för mordförsök. Den allmäna opinionen ställde sig på doktor Cox sida. Han hyllades som en hjälte. Roisin hart, å andra sidan, blev en offentlig syndabock.

Våldsamma hot har riktats mot henne. Hon har fått sjuka telefonsamtal. Hon har gått igenom ett rent helvete. Allt detta på grund av att hon handlat i överensstämmelse med sin yrkesetik.

När Roisin och hennes make Ted, som också är sjuksköterska, reste på semester augusti 1991, visste de inte om de skulle få se den sjuttioåriga patienten Lillian Boyes igen. Hennes tillstånd hade försämrats och hon förväntades inte överleva.

"Hon ville inte lida men det vill ju ingen, och nu för tiden, med all teknik för smärtlindring som finns, borde ingen göra det"

"Hon talade om för mig att hon ville dö snabbt, när hennes tid var inne, som hennes make gjort. Men hon bad mig aldrig att skynda på förloppet"

När paret Hart kom tillbaka från semestern var fru Boyes fortfarande vid liv. Det gick emellertid snabbt utför med henne. Den 16 augusti då Roisin kom till sitt nattskift mötte hon familjen Boyes i korridoren: "Mamma har dött"
I egenskap av syster fick jag rapport och då vi kom till Lillian sa någon: "Han gav henne kaliumklorid" En annan sjuksköterska sa: "Se på journalen efteråt" I den stod: 10mmol Kaliumklorid.

"Jag var förstummad. Journalen låg kvar på sjukksköterskeexpetitionen så att alla kunde se den. jag visste inte vad jag skulle göra. Varje sköterska på skiftet visste vad som hade hänt de tittade på mig som om de ville fråga vad händer nu?"

Mina tankar: Genom att dokumentera vad han hade gjort så drog doktor Cox in sjuksköterskerna och andra i vad som skett. Det tycker jag personligen är helt fel. Däremot anser jag att dödshjälp bör finnas, en patient som vet om att han/hon kommer att avlida bör få bestämma själv om man vill gå den smärtsamma vägen eller den snabba vägen utan lidande. Med andra ord bör en vuxen människa själv få bestämma över sin egna död något annat är enligt mig helt orimligt!. Jag måste även försvara Roisin Hart för Cox gick bakom ryggen på henne och drog in henne i något hon inte hade mycket med att göra, hon gjorde det enda rätta som anmälde honom. Detta kunde dom löst mycket smidigare känns det som men jag förstår ändå att Cox gav henne dödshjälp i och med att hon flera gånger påpekat att hon vill dö med hans hjälp. Däremot borde han pratat med sina kollegor om det. Man måste helt enkelt sätta sig in i allas situationer vilket är oerhört svårt, men det är det rätta. Det är inte bara Lillian som är inblandad utan många andra människor som säkert har olika synser på det hela. Dödshjälp är helt klart komplicerat i dagsläget, onödigt komplicerat tycker jag!

Ha gärna egna åsikter för jag orkar inte skriva mer nu ska dra iväg och jobba lite PEACE

Verkar ju helt underbart bra. Man blir glad bara av att se trailern!

Då var det måndag igen och en ny vecka med nya äventyr. Jag har precis diskat och känns riktigt bra faktikst. Kaffe bryggarn står och puttrar i köket givetvis, snart kommer avkopplingen. Jag har jobbat kväll/natt och kom hem för en stund sen så det känns rätt bra att sitta här och bara ta det lugnt med en kopp. Jag har börjat skriva lite mer här märker ja och det känns också bra. Det är något som händer när man bloggar.

Jaja hur som helst så va jag inne nätet och kollade runt efter lite sommar/vår kläder. Älskar't våren och sommaren är lätt roligast när det gäller kläder. I år ska jag köra på oerhört mycket färger! Jag är lite trött på snön nu. Våren kommer väl snart så det är ingen idé att deppa ihop.

Och när vi ändå är inne på att ha lite pengar över som jag alltid har så funderar jag på att ringa mor och bjuda henne på Aroy. Känns som att både jag och hon förtjänar att glida fram på räkmacka. Dom har förövrigt en enööörmt god lunch buffé som jag starkt rekomenderar.

Efter det ska jag iväg till skolan och ha Etik, MYCKET intressant kurs! Vi har diskuterat döden, dödshjälp, lycka, livets mening mm. Alltid lika intressant. Tänkte faktiskt skriva lite om dödshjälp i veckan finns alltid många olika åsikter om hur vidare det är rätt eller fel. Kanske är intressant och veta vad jag tycker och speciellt va ni tycker. Skolan flyter på bra tycker jag, och än så länge så har jag lyckats pricka in ett par jobbpass i veckan också! Strålande!

Det va allt jag hade so far! Sköt om er PEACE

Jaha då var det fredag igen, tiden går snabbt! För vissa lyckliga innebär det helg och avkoppling. För andra innebär det jobb jobb & ajuste jobb. Men jag deppar inte över det ser istället fram emot att få lära mig nya saker och dylikt, ska faktiskt bli skoj! Jag slutar 09.30 imorgon och då tänker jag ta en välförtjänt fika på stan med mor och far med flera, rätt behagligt faktiskt. Vad som händer efter det är oklart men det löser sig alltid!

För er som som bryr er, eller ja det struntar jag väl egentligen i men mitt medicinsk-grunkurs prov gick riktigt riktigt bra och det kan jag tacka mig själv för eftersom att jag tog mig tid hela kvällen igår med att sitta ner och nöta istället för att roa mig på krogen! Och det känns jävligt bra just nu är faktiskt riktigt nöjd med mig själv!
Idag har jag även hunnit med att käka på dagnys med Anders & Danne lovleeeeeey! Efter det så begav jag mig till gymmet och körde skiten ur mig själv och nu sitter jag här och är fullständigt slut, skööööööönt! Nu ska jag dra till jobbet och göra lite nytta hoppas att alla får en go helg! För min helg kommer va enööörmt go!

Vill tacka min vänn John Morud för att han finns, utan dig hade jag inte kunnat visa mina konster på UFC undisputed! Tack för att du finns!
Det är så här vi är vana vid att se dig John!

PEACE

Ja för så är det faktiskt now days. Jag gillar torsdagar, ärligt talat så älskar jag dom. Varför är Torsdagar så bra nu då? Enkelt. Höfterna svänger som aldrig förr @ Bogrens & Husaren, Husaren främst på sommaren, vilket jag längtar något alldeles extra mycket till! Många fina minnen från Husaren @ Torsdagar finns det, eller tvärtom vad vet jag.

Idag är det ju lillördag och det är tydligen ett par stycken som ska festa, men det ska fan inte jag. Jag är bättre än så har en viktig Fredag och helg framför mig med bland annat mycket jobb och ett prov jag ska fixa imorgon. Jag bestämmer här och nu att jag stannar hemma inatt, förstår att oerhört många blir besvikna och kanske till och med stannar hemma nu men så är det. Eller så skiter ni i vilket. Men ni ska komma ihåg en sak, Johan stannade hemma en lockande bogrens kväll som denna. Han va stark, han gjorde det helt själv och han är ta mig fan värd ett diplom! Nu ska jag plugga vidare PEACE.

Bilden visar tydligt hur styrkan flödar inom mig, jag gav mig fan på att stanna hemma.

Skönt att sitta här och skriva lite igen, kan inte släppa klippet jag la upp igår riktigt, eminem dödar allt... Sjukt bra framträdande! Nåja det lämnar vi bakom oss nu skärp till mig Johan!

Torsdagen den 4:e Februari, vad händer idag? Dagen startade på lärcenter där vi jobbar med ett grupparbete som handlar om imigration, migration, människor socialt och kulturellt. Vår redovisning kommer i allra högsta grad bli intressant vi har två mycket intressanta personer med oss som ska få berätta om hur dom upplevde flykten till Sverige och om hur det är att anpassa sig i ett helt nytt land med andra normer och andra förutsättningar! Tänk er själva det är inte så jävla lätt. Den kvinnliga personen som ska delta är jag enormt imponerad av, beundransvärd helt enkelt. Hon kommer från Libanon och är förståndshandikappad, hon har lärt sig språket alldeless strålande och verkligen anpassat sig socialt i Sverige och är en jätte härlig person! Värt att tillägga är att växa upp som kvinna i libanon kan va svårt, lägg då till förståndshandikappad. Det är en fantastiskt stark person vi har att göra med, tro mig!

Just nu sitter jag med en massa papper och läser medicinsk grundkurs. Vi har prov imorgon. Nu kommer dilemmat, det är många som ska festa idag och jag är sugen på att göra det också. Men visst fan är jag bättre än så? eller? Finns inte en chans att jag ska festa idag ju! Har ju prov imorgon och dessutom ska jag jobba natt också. Jag vet att jag kan dricka med måtta now days men frågan är om det känns rätt att gå ut nu när jag behöver va i form imorgon.

Det får räcka för nu, ska brygga lite kaffe och läsa om hjärtat. PEACE

by the way, I pick the world up and i drop it on your fucking head

I'm gone

Bland det mäktigaste jag sett..

Varför i hela friden ska han blogga om lycka tänker ni nu, men lycka är inte självklart för alla. Hur kommer det sig att vi blir lyckliga? Hade livet vart enklare om vi ständigt va lyckliga? Är vägen till lycka viktig?

"Den nya medicinen prozac har beskrivits som ett veritabelt lyckopiller. Den gör olyckliga människor lyckliga och den kurerar till på köpet olika personlighetsstörningar. Den blyge blir utåtriktad, talsvårigheter försvinner. FASS beskriver olika biverkningar: trötthet, yrsel, svettningar, potensstörningar, illamående, tremor och mycket annat. Kanske gör medlet vissa individer så förändrade i personligheten, att de inte längre fungerar adekvat i sociala sammanhang. Kanske är effekterna på sikt problematiska. Men en sak är säker. Medlet ställer oss inför en intressant filosofisk fråga. Om det hade svarat mot de mest rosiga skildringarna, samt saknat biverkningar, skulle det i så fall varit av godo? Borde isåfall varje förnuftig individ, som kunde höja sin lyckostatus med hjälp av medlet, bruka det? Är mänskligheten betjänt av en lyckodrog utan biverkningar?

Detta är tagit från ett arbete jag haft i kursen Etik, mannen som skrev detta heter Torbjörn Tännsjö, och texten är hämtat från "Är lycka livets mening?" - Detta är Torbjörns åsik: "Ja, vill jag hävda." Det vore en välsignelse om olika lyckopiller med allvarliga biverkningar, som alkohol, centralstimulantia och opaiter kunde ersättas med ett ofarligt lyckopiller, som höjde vårt välbefinnande, utan att förstöra våra liv eller tillfoga oss personlighetsstörningar. Jag menar: funne vi ett garanterat ofarligt lyckopiller hade alla goda skäl att bruka det."

Min åsikt: För min del så är jakten på lycka hela grejjen, hur vore livet om ett piller skulle göra oss lyckliga.  Strävan efter att bli lycklig handlar om att ha mål i livet, vi lägger ständigt upp mål och krav på oss själva och vägen dit är alltid svår! Men det är samtigt nyttigt och bra för oss eftersom att vi skaffar oss erfarenheter och annat, skulle det verkligen va värt att offra alla dessa erfarenheter. För mig handlar det om att fånga dagen, ha en god inställning och viljan att lära dig saker. Viljan att brinna för saker. Skaffa dig saker att bry dig om, ta hand om, skaffa dig ett jobb du trivs med. Och kanske det viktigaste, ta hand om dina vänner och din familj! Det är lycka! Palla glida fram på räkmacka..