tankar kring ondska
Påmorgonen den 13 juli 1942 väcktes den 101:a tyska polisbataljonen. Befälhavaren Vilhelm Trapp anslog en sentimental ton och berättade att soldaterna stod inför en ytterst obehaglig uppgift. Den "som kände sig för svag" kunde avstå från uppdraget. Bara 12 av 500 valde den möjligheten. När de övriga soldaterna återvände sent på kvällen hade de skjutit 1800 invånare i den närbelägna byn Józefów, mest kvinnor och barn. Den amerikanske historikern Chrisopher Browning dokumenterade hur dessa alldeles vanliga soldater resonerade för att bibehålla sin självrespekt.
"Om jag inte deltagit hade någon annan tagit min plats och människorna hade dött i alla fall" Var ett vanligt resonemang.
Den mest anmärkningsvärda bortförklaringen svarade en soldat från Bremerhaven för:
"Jag ansträngde mig verkligen så att det blev möjligt för mig att skjuta barn. Det var så att mödrarna kom med sina barn vid handen. Någon intill mig sköt mamman. Sedan sköt jag hennes barn, eftersom jag gjorde klart för mig att barnet inte kunde klara sig utan mamman. Det blev så att säga en lindring av mina samvetsbetänkligheter att befria barn som inte kunde leva vidare."
Vad ska man säga? Här står vi alltså inför en man som inte bara lägger ansvaret på andra utan han framställer sig dessutom som välgörare?
Kan ondskan förväxlas med godhet?
Egna tankar:
Vi föds varken goda eller onda, vi formas allt eftersom tiden går. Jag tror att det är just uppväxten som avgör väldigt mycket. Sen om ondskan kan förklaras på detta sätt är jag tveksam till. Men det helt klart bra en grund till den. Sen har vi ju också det här med ledarskap och hur mycket det påverkar oss människor och den tanken är också mycket intressant. För visst är det så att vi påverkas mycket av ledare. Hitler hade t.ex. inte kunnat åstakomma speciellt mycket på egenhand. Han lyckades få ett helt land på sin sida och formade därefter ondska i många människors handlingar. Kanske av just rädslan av att inte passa in? Men att använda sig av bort förklaringen ”Om jag inte deltagit hade någon annan tagit min plats och människorna hade dött i alla fall” håller inte. Jag tycker bara det känns tragiskt att en vuxen människa inte kan stå för vad man gjort utan ska skylla ifrån sig på ett sådant ynkligt sätt. Det är skrämmande att så få människor, 12 stycken av 500 valde att avstå inte helt frivillig order från befälhavaren. För ingen av soldaterna blev tvingad till att massakera byn. Kanske handlar det mycket om att stärka sin roll hos sin ledare. Att helt enkelt bli respekterad och accepterad.
"Om jag inte deltagit hade någon annan tagit min plats och människorna hade dött i alla fall" Var ett vanligt resonemang.
Den mest anmärkningsvärda bortförklaringen svarade en soldat från Bremerhaven för:
"Jag ansträngde mig verkligen så att det blev möjligt för mig att skjuta barn. Det var så att mödrarna kom med sina barn vid handen. Någon intill mig sköt mamman. Sedan sköt jag hennes barn, eftersom jag gjorde klart för mig att barnet inte kunde klara sig utan mamman. Det blev så att säga en lindring av mina samvetsbetänkligheter att befria barn som inte kunde leva vidare."
Vad ska man säga? Här står vi alltså inför en man som inte bara lägger ansvaret på andra utan han framställer sig dessutom som välgörare?
Kan ondskan förväxlas med godhet?
Egna tankar:
Vi föds varken goda eller onda, vi formas allt eftersom tiden går. Jag tror att det är just uppväxten som avgör väldigt mycket. Sen om ondskan kan förklaras på detta sätt är jag tveksam till. Men det helt klart bra en grund till den. Sen har vi ju också det här med ledarskap och hur mycket det påverkar oss människor och den tanken är också mycket intressant. För visst är det så att vi påverkas mycket av ledare. Hitler hade t.ex. inte kunnat åstakomma speciellt mycket på egenhand. Han lyckades få ett helt land på sin sida och formade därefter ondska i många människors handlingar. Kanske av just rädslan av att inte passa in? Men att använda sig av bort förklaringen ”Om jag inte deltagit hade någon annan tagit min plats och människorna hade dött i alla fall” håller inte. Jag tycker bara det känns tragiskt att en vuxen människa inte kan stå för vad man gjort utan ska skylla ifrån sig på ett sådant ynkligt sätt. Det är skrämmande att så få människor, 12 stycken av 500 valde att avstå inte helt frivillig order från befälhavaren. För ingen av soldaterna blev tvingad till att massakera byn. Kanske handlar det mycket om att stärka sin roll hos sin ledare. Att helt enkelt bli respekterad och accepterad.
Kommentarer
Trackback
